Lådor lådor mitt hem är fullt av lådor.
Datum:
2009-11-19
Tid:
21:49:39
Jag är den där ordentliga typen som börjar flyttplaneringen tidigt. Så tidigt att det nog kan gränsa till hysteri. Ja jag är knäpp men jag HATAR verligen att flytta. Hatar att packa ner en massa skräp och städa och greja. Så vad gör jag, skjuter på det i det längsta? Låtsas som det inte kommer att ske? Köper flytt och flyttstäd av två svettluktande polacker med tvivelaktig F-skattesedel?
NÄ, jag börjar packa TVÅ MÅNADER innan flytten. För att riktigt komma in i hur mycket jag hatar flytt så ser jag till att fylla upp vardagsrummet så tidigt som möjligt så att jag sen får sitta där vecka ut och vecka in med kartonger längs väggarna.
I dag hade jag ledigt på förmiddagen och tänkte då packa lite i köket. Upptäckte dock till min förvåning att det inte fanns mycket kvar att packa. De flesta skåpen gapar tomma (och urskurade...) Borta är syltburkar, plastlådor, uppläggningsfat, finporslinet och vinglasen. kvar finns bara tallrikar, glas och te-muggar (de som inte försvunnit i utrensningen) Ja å lite matlagningsattiraljer förstås. Kanske skulle man packa allithop och bara äta på jobbet? hm...
Nä GE dig nu Tina.
Så jag gav mig och åkte till stan i stället. Tänkte att jag kunde unna mig en ny tröja att ha efter träningen. Knatade omkring i den anhopning av affärer som kallas centrum och hittade, inte en enda tröja som stod upp mot mina krav. (Skön, bommull utan luva). KOm hem med tom kasse och full plånbok. Tja lika bra det nästa månad blir tung nog. Dubbel hyra, dagspendling och tio dagars sjukskrivning som ätit en fet bit av lönen. Sen är det nån rödnäst, vitskäggig nisse som hymlar nåt om JUL pckså. Massa mat, lägenhetsdekoration, finkläder, glöggkvällar och kanske en å annan julklapp till de som varit snälla. Jo då det finns några stycken i mitt liv som jag faktsikt gärna vill ge julklappar. Trots att jag annars börjar bli allt mer mot denna materialistiska hysteri.
Fast jag är nog lite annorlunda jämtemot den stora massan. Jag tycker nämligen att det är SKITTRÅKIGT att ge julklappar till barnen. Inte för att jag inte unnar dem en glad jul och roliga saker. Det är bara det att det nu förtiden har blivit så galet mycket julklppar till alla ungar. För fasen de får ju inte chansen att glädjas åt någonting för de får så jäkla mycket. Hur kul är det att önska sig en mjukisnalle och få tio, ärligt talat. eller en legofigur och få fem? Nä jag blir så tokanti så jag spyr på hela grejen.
Att få ge små välutvalda saker till mina vänner och föräldrar däremot, det är kul. Saker som inte ska ställas upp på någon hylla utan för att lyxa eller skämma bort. Det där man skulle vilja ha men inte tycker man kan unna sig. Det vill jag ge. Det kan vara allt från en flaska riktigt bra vin till en timmes ansiktsbehandling för en stressad småbarnsmor. Å så har jag ju mina kära polare i chokladträsket. Fast man kan ge roliga grejor också. Mamma fick en get för några år sen...
Fast den bodde i Peru hos en familj där som blev väldigt glada.
I år har jag nåot annat på lut åt min kära mor men eftersom även hon smugit sig in på bloggen ibland så tänker jag inte avslöja vad.
NU är det dags att sälla sig till sällskapet framför TV:. Det är en lugn kväll på bygget.
När träden tappade löven blev livet svart, ljusnar livet när de kommer åter?
Datum:
2009-11-17
Tid:
21:25:15
Nåja. Var på en föreläsning idag. En präst som talade om livet och vad det är som är viktigt i kontakten med andra människor. Hon använde väldigt många ord för att säga det hon ville men hon gjorde det på ett underbart sätt. en mycket speciellt människa. Verkligen speciell. Hade jag fått gissa så har hon haft åtsilliga stora tragedier i sitt liv. Både som hon mött som präst men också i det privata. Hon hade känslorna utanpå på något vis. stod där naken inför os och berättade och upplevde sig själv och det hon sa. Hysteriskt rolig och samtidgt så hade man ofta känslan av att tårarna låg nära. Både på henne och på en själv.
Hon hade förmågan att beskriva vardagliga saker och personligheter och sätt att vara så att man mer än en gång kände sig obehagligt träffad eller, lika ofta gapskrattande ertappad och glad att man tydligen inte var ensam om att känna just så.
Det hon till slut kom fram till var att det är i ögonen vi bedömer om möjligheten till ett möte. Och det är i modet att våga finnas till för de som befinner sig i svårtighet som vi gör mest. Naturligtvis behöver vi kunskap inom vården, vi ska hjälpa och vårda med kunskap och skicklighet. Men i mötet är det inte dyra kunskaper som är viktiga, det är modet att våga vara där. Att inte gå undan, gömma sig eller fly. Bara vara där.
Tänk efter, har du någonsin varit i en ritkigt otäck situation. en olycka eller kaos på annat sätt. Minns du vad folk sa eller minns du den där handen på axeln, armen som höll om. Den som fanns där. Jag vet vad jag minns.
Jag har en tuff tid framför mig. Den senaste tiden har tvingat upp en massa saker till ytan. Saker som jag länge tryckt ner, flytt från. Nu ska jag inte fly längre.
Varje dag är inte en fjäder i hatten, vissa är mer en spik i foten.
Datum:
2009-11-13
Tid:
16:47:15
Ibland är det bara att stänga av och le.
stänga av och le
stänga av och le
stänga av och le
Vara proffesionell, kunnig och trygg.
Inte visa att ens inte är i kaos. Att rummet snurrar i hundra varje gång du stänger ögonen.
Snickan snigel har blivit Millan mops
Datum:
2009-11-09
Tid:
19:20:50
Jag bestämde mig för att smygtesta orken lite. Drog på mig joggingkläder och lufsade bort mot plattspåret. Snickan snigel lämnade jag bakom mig och intog i stället skepnaden av Millan mops. Intog spåret med något som, med god vilja, kanske skulle kunna kallas lätt jogg. Dock är det långt kvar till Ville Vinthund. Måste först passera genom Tulle tax, Bettan bulldog, pyttan pudel, Gullan golden och Frankie fågelhund. Men jag är definitivt på väg. Viljan att springa finns även om kroppen skriker om mer vettig näring (nä skumbananer har den toktröttnat på) innan den kan tänka sig att utföra såna stordåd.
I morron är det jobb. Det ska bli så skönt att komma tillbaka. Kan ju låta trevligt att vara ledig men jag lovar. Ledig är en sak, Sjukskriven en helt annan. Sjukskriven med sväljningssvårgheter är inget jag gärna ger bort. Jo förresten. Till alla politiker osm funderar på att dra ner på äldrevården och rehabvården skulle jag gärna ge ett par månader av sväljningssvårigheter i julklapp. Låta dem sitta där och få maten inskyfflad i hög fart för att det är för få personal att hjälpa till vid måltiderna för att kunna göra det på ett värdigt och vettigt sätt. Låta dem sitta med filrand på kinden och sås från gårdagens middag på tröjan.
God Jul kära politiker.
Köp gärna ett konsverk till kör lite kulturpengar eller bygg en snygg väg till era sommarstugor. Det är ju ändå HELT olika kassor än vården eller hur?
Snickan snigel på lerpromenad.
Datum:
2009-11-08
Tid:
19:20:05
Dimman låg som en filt men det var lite mysigt. Skogen var så tyst så tyst och leden helt tom på folk. Nä förresten mötte ju en tjej halvvägs. Skogen är vacker och när första frustrationen över att inte kunna springa gått över var det härligt. Stigen böljar fram i skogen. Bitvis är det stenigt och man får hålla tungan rätt i mun för att inte glida av stenarna och ner i leran. Stavarna är till god hjälp fast jag anvädender dem mest uppför. Det är så skönt att kliva på då, jobba med hela kroppen även om det går i snigeltempo.
Kroppen är inte piggare än så här nu. Har ju inte rört på mig mer än stilla promenader på lätt underlag på en hel vecka och så näringsbristen på det. Fast det börjar ordna till sig med det. Att kunna äta kokt fisk har gjort underverk. Känns inte alls så där tröstlöst mattigt längre. Nu är jag definitivt på G. Kanske vågar jag till och med jobba i morron. jo det gör jag nog. Bättre att prova i alla fall. Får väl gå hem igen om det blir allt för tokigt. Å så skönt att jobba igen. att gå hemma gör mig knasig, även när jag är så här klen.
Smaklös, soft och lättsvalt - ja tack.
Datum:
2009-11-07
Tid:
19:19:28
Idag försökte jag mig på lite enkelt kroppsarbete. Intressant är väl det närmaste man kan komma. Jims hundgård (fast för katterna9 skulle sättas upp vid nya huset. Lite bärande, lite skruvande, lite grusskyfflande. Å en halvtimmer senare var jag muck. Fick fram en banan som jag plågsamt långsamt fick i mig. Jag som haft ovanan att sluka maten har i alla fall lärt mig något av detta, att äta VÄLDIGT långsamt, tugga länge och sen svälja fort.
I alla fall piggade jag på mig men det tog inte lång tid så var jag lika seg igen. Jag trodde faktiskt inte att lite dåligt med käk några ynka dagar skulle påverka en så här mycket. Väl hemma fem timmar senare vaar jag smått desperat. MÅSTE få i mig proteinrik föda.
Det har varit det svåraste de här dagarna. Visst finns det lättsvald mat. men den är som sagt väldigt söt. Kolhydrater är inget problem, knappast fett heller men protein. Jag drömmer om stora stekar, kyckling och jaaaa fisk. Mamma kokade torsk med hollandiasesås när vi var sjuka minns jag. Hollandaisesås kan jag nog inte åstakomma men väl vitsås. Det får duga. Det är ju firren jag vill åt. Frysen inspekterades och jajamen, där fanns det efterlängtade fyrkantiga paketet. Jippi. In me´t i micron. På med såskastrullen. Blott tio minuter senare sitter jag med sönderkokt fisk överröst med vitsås. Tugga tugga tugga svälj. Japp det funkar. Inte plågsamt ont av vare sig bitar eller nåt smakrikt som fastnar i hålet i gommen och svider som eld. Yess. JAg forlmigen känner hur kroppen suger åt sig av fiskproteinet. Att nåt så totalt smaklöst kan vara så himmelskt gott.
Inköpslista för i morron:
havregryn
torskblock (naturgodkänt förstås!)
skumbananer
rismjölk
bananer (utan skum)
Måtte jag snart bli bra.
Addicted to skumbananer.
Datum:
2009-11-06
Tid:
17:24:47
Helt klart piggare idag. Måste bero på min balanserade diet.
Dagens inergiintag:
07.00 2 panodil
0800 1 portion vispad havregrynsgröt. Smoothie med recoverypulver.
1230 1 skål soppa 1 glas vatten. tio skumbananer
14-17 ett glas vatten massa skumbananer.
Har gått en timme och till och med shoppat. Hittade äntligen vinterkängor. Har testat dom några timmar. Dom funkar fint att både putsa fönster och baka bröd i. börjar hitta upp ur slöheten nu. Men det går segt. Jag har faktiskt inte ens varit seriöst träningssugen förrän nu ikväll. Trots att det är 6 dar sen jag tränade sist. Fast nu börjar det suga lite. En liten jogginrunda i plattspåret vid nobel. Fyra fem varv kanske. Testa lite tempoökning, fast det får nog bli från liten snigel till lite större snigel möjligen. Nä ska nog vara dutkigt flicka nån dag till. Jag gär ju trots allt förbjuden att träna i tio dar. Å ärligt talat så var jag rätt nöjd efter dagens prommis. Bara att inse att kroppen inte är på topp direkt.
Nu ska jag hem till Jim å laga borstj. Äta den får jag se om jag klarar. Får ta med stavmixen. Suck. Gud vad jag längtar efter att få sätta tänderna i nåt. En hårdmacka eller en morot. Eller något med protein i. Köttbit. Mmmmm.
Vällingträsket är brutet.
Datum:
2009-11-05
Tid:
17:35:36
Lagade en redd soppa i hopp om att vidga dieten. Soppan luktade underbart och jag lyckades peta i mig en del även om det kostade på. upptäckte dock en annan näringskälla.
Skumgodis. De slank ner riktigt fint. Fick i mig flera stycken som jag hittade i ett skåp här hemma (tänker INTE fundera på hur gamla de var...) Sen fick jag jordens sockertopp. Från noll till hundra som en racerbil.Passade på att rensa ur ett två garderober och packa några kartonger. Å jaga bort dammråttorna ur hörnen. 
Sen kom insulinet ikapp och jag sjönk i till mitt lätt habiterande tillstånd igen.
MÅSTE SKAFFA FLER SKUMNALLAR!
Eller så ger jag mig och tuggar i mig de där äckliga tabletterna som läkaren skrev ut och äter upp soppan som en duktig flicka.
Receptet?
1gul lök
3 slamsor bacon, hackade
en liten näve örtkryddor( oregano, rosmarin, timjan o salvia)
2msk smör
Låt fräsa i botten av en stor gryta
1 buljongtärning
5dl vatten
1/2dl het ajvar
2msk dijonsenap
4 potatisar i tärningar
1 suchini i halva skivor
1 påse frysta trattkantareller
Låt koka i ca 20 min och mixa sen med stavmixer till slät konsistens
Häll på
1dl grädde
2dl mjölk
Låt bli varmt och smaka av med ev salt, peppar och mer grädde.
Servera med grovt varmt bröd och vatten eller öl.
Soppan är av den där modellen att du kan slänga i lite vad du känner för. Vitlök? Jag visst. Fräs den i början med löken, Andra rotsaker(morot, palsternacka, persiljerot jordärtskockor? Sjävklart, Det blri bara bättre. Se till att de kokas till de blir mjuka så att de kan mixas. Akta dig för för mycket palsternacka bara. Har en tendens att smaka yllestrumpa.
En dag till har gått av min tvångsvila. Yesss.
Dessutom är det en dag mindre till flytten. Dubbel yes.
Vällingträsket är över mig...
Datum:
2009-11-04
Tid:
20:56:06
Halsen känns som om nån stoppat ner en kactus. Trodde väl inte att jag kunde vara så här tyst, omgivningen skulle njuta. Om de visste men jag är ju hemma och träffar bara Jim som kommer och tittar till mig då och då.
I mådags var det så dags. Jag skulle för en gång skull få se mitt arbete från andra sidan. Hade bestämt mig för att verkligen ta detta som ett tillfälle att llära mig så mycket som möjligt om hur det är att vara patient. Dels av ren nyfikenhet men också för att få lite mer förståelse för mina patienters upplevelse. OCh jag lärde mig mycket. Framför allt såg jag många exempel på väldigt god vård. Nån som bryr sig, håller koll och tänker på dig. Och detta redan när jag bara låg på avdelningen och väntade på att få komma till operation.
Väl inne på op, hälsar alla, ser en i ögonen och talar om vad de gör. Jag känner mig fullständigt trygg och ändå uppskattar jag den hand som läggs på min axel när jag ska sova. En mjuk hand som lägger en mask över ansiktet, utan att pressa ner den. En röst som talar om att nu börjar dom med sovmedicinen och önskar en god natt. -vi är hos dig här hela tiden Tina. Tystnaden som sänker sig över salen precis när jag ska somna.
Detta gör vi varje dag. Nu vet jag hur mycket de små gesterna betyder.
Jag vaknar upp några timmar senare på uppvakningen och även där finns vänliga uppmärksamma människor. Dom märker direkt när jag mår illa och finns där. Ger mig smärtstillande, och mot illamåendet. Lugnt varligt och proffsigt. Efter nån timme får jag åka till vårdavdelningen för en sista uppiggning. Även här möts jag av en snäll sköterska som lockar med dryck. Det går men inte är det kul. Vid åtta har jag lyckats både äta och gå på toa vilket är detsamma som ok för hemgång. Jag har klätt på mig och försöker få mig mosiga huvud att vakna ur det halvpsyko tillståndet. Droppet kopplas bort och jag blir av med ID-badn och nål. Passar på att be om operationsberättelsen för att få en uppfattning om vad som gjorts. Skurit ut fisteln, satt två suturer, finner även en cysta som extiperas. Cystans innehåll är vitt och av seg karaktär. (Mmmm). Låter ju ok. Fast jag inte visste att jag hade en cysta också. Jim har varit där sen sex och ser fram emot att vi ska komma iväg. En läkare kommer och skriver ut en massa medicin och ett sjukintyg. VA SKA JAG VARA HEMMA I TIE DAR???? skojar dom?
- Du kommer att behöva det, ler läkaren. Ta hand om dig och försök få i dig det du kan.
På vägen hem började smärtisen gå ur och nu anade jag vad som komma skulle. Aaaaaajj. Varje liten sväljning var en kjäftsmäll. Eftersom jag tog bort halsmandlarna för fem år sen och tyckte det var en baggis så tänkte jag att det här inte kunde vara värre. SÅ FEL! Fast lite får jag ju skylla mig själv eftersom recepten på smärtstillande ligger här, outnyttjade. Jag gillar helt enkelt inte smärtmediciner. Panodil ok men inte mer. Det är rävgift för kroppen.
NU har det gått två dagar och jag välling med äppelkräm har plötslig blivit min favorit. Två portioner har det blivit idag tre i går. Har även petat i mig en macka om dagen men det är en hård kamp mellan viljan och det onda. jag vet att jag måste få i mig näring annars kommer jag att tappa massor av kraft. Det är illa nog med tio dagar utan träning. Tappar jag någo kilo så är det däremot helt ok. Bara det är rätt kilo. Det där trista som sitter runt låren och midjan. Fast det är nog mer än ett förstås...
Tack alla ni som var med på min opdag. Maragreta, Simon, Veronika, sköna dalkullan på öronop, Jari och syster på uppvaket som jag tyvärr missade namnet på. Å så läkaren förstås. Ezra. Ni är väldigt bra på det ni gör och på att få "oss" patienter att känna oss trygga och väl omhändertagna.
Kram på er.
Inget svin kan stoppa mig!
Datum:
2009-10-31
Tid:
16:55:35
Passet är 65 minuter aktiv tid och bygger på en runda som jag ofta körde när jag bodde i Örebro. Centrum - karlslund- banvallen(med tempoväxlingar)- ånnabodabacken upp - mattsa ner- mattsa upp- mattsa ner- platten tillbaka till Garphyttan (med tempoväxlingar/belgisk kedja) - pizzabacken upp- pizzabacken ner och sen banvallen hem igen ( med tempoväxlingar 30/30). Ok i verkligeheten tar det längre tid än 65 minuter menjag har kortat ner plattdelarna inte backarna. Ånnabodabacken är sina 12 minuter, mattsa 8 och pizza 5. Om du skulle bli väldigt sugen på att testa, ring 0586-50058 och boka (torsdagar 19.00)
Idag var det tidig morgon. Moa kom å hämta mig halv åtta. Sen åkte vi till Karlslund för årets Kilsbergslopp. Tyvärr kan man ju inte alltid springa utan ibland får man ställa upp som funktionär så ryggsäcken var packad med massa varmt och gott för att inte frysa under några timmar som flaggvakt. Dock ahde vi tur, vi skulle bara flagga för de första, kortdistansarna. Det är så kul att se de små knattarna springa, med beslutsam blick och trummande ben och med eller utan mamma vid handen och pappa hejande vid kanten. själv lyckades jag snika till mig en löprunga på dryga femkilometer genom att ta på mig uppgiften att samla in snitslar. Perfekt, oregelbundna löpintervaller.
Väl hemkommen strax efter lunch sken solen och benen var ännu rastlösa, kanske för att de fattat att det kanske inte blir så mycket träning nästa vecka. Crossen behövde rastas så jag tog en femmilasväng. passade på att träna rundtramp. Det vore ju skönt att som intruktör kunna få tillden där förbaskade perfekta cirkeln som visar att man har bra rundtramp något som ständigt gäckar mig på wattbiken. Min cirkel ser dom bäst ut som en badboll med för lite luft i.
Nu är det dags att åka till granbergsdal och bli utfodrad. Jim lagar cassolet. Vad jag vet betyder det gryta på franska så det återstår att se vad innehållet är. Han snakcade om bönor och kött så det är nog inte så tokigt. Han mat brukar sällan vara tokig. tills killand från min som ibland kan vara lite FÖR mycket tå det exprimentella hållet...
I morron blir det nog långpass löpning så fort vintersulorna kommit på bilen. Som sagt vet inte hur mycket träning det blir kommande vecka.
Vad då då? Jo för att jag äntligen (efter ett års väntan) fått operationstid. så ni som tror att vi i vården har nån slags gräddfil, glöm det. Bara om en operations kan förkorta en sjukskrivningstid kanske. Så att man snabbare kan komma tillbaka till jobbet och göra andra friska. Jag som varit arbetsför hela tiden har minsann väntat i samma kö som alla andra. NU ska jag altså själv upp på operationsbordet och dom ska gräva i min mun. Har en otäck liten gång i min ena kind som ibland blir infekterad så nu ska den bort. Ärligt talat så vet jag inte så mycket om hur operationen går till och därför inte heller hur mycket det ställer till efteråt. Men inte sjutton har jag nån lust att sitta på häcken hemma en HEL VECKA som dom skrev i brevet. Nä då får jag tuppjuck. för att inte tala om ett stort hål i plånboken...
Wish me luck.
Hajfenor och svin i blodet.
Datum:
2009-10-29
Tid:
15:58:05
Jag tillhör de prioriterade. De som inte får bli sjuka. Och i inte mer än tre kategorier. 1 sjukvårdspersonal 2 astmatiker 3 hjärtsjuk. Fast det där med astma och hjärtsjuka tar jag väl inte så alvarligt på. Det är ju inte precis så att jag stapplar omrking med syrgas på nosen och käkar en låda piller tre gågner om dagen. NÄ jag är nog en av de friskaste hjärtsjuka, astmatikern som finns.
Armen svider lite lätt men det är också allt jag känner efter sprutan i morse. Bihålorna har fått sitt med Rinexin och jag blev snabbt mycket bättre i tisdags eftermiddag ( En långsam långpromenad ute i friska luften gjorde säkert sitt till också.) I går vågade jag mig till och med på en stillsam jogg/gångtur innan jag åkte till jobbet. Sen var det operation för hela slanden fram till klockan elva då jourrumssängen blev mitt näste. Fick sova ostört fram till morgonen. Så skönt.
Så kom då det otäcka. SPRUTAN. Så mycket har det pratats om detta vaccin så man var ju änna lite nervig över vad som skulle hända. Inte blev det bättre av att sprutsyster säger att man måste vara bland folk närmaste timmen. Inte sitta ensam nånstäns där ingen ser om man skulle falla ihop och bli tokdålig. Nänä tack för den. Å alla kollegor som pratat om hur ont de fått i armen och hur sjuka de blivit. Jättekul. JAg som har långledig helg.
NU har jag gått hela dan och väntat på att få tokont, feber, frossa och allergisk reaktion med chock och svår andnöd. Men nä, jag är lite kall om fingrarna möjligen. Fast det beror nog mest på att hyresbolaget är så jäkla snåla med värmen. Jag vågar nog köra mitt spinnigpass i kväll till och med, fast jag SKA ta det lugnt. Viktigast är att jag inte blir sjuk sen. I morron ligger hoppat om en sköööön långsväng löpning i skogen och på lördag ska jag vara funktionär på Karlslundsloppet i Örebro. Söndagen blir en cykeldag 12 mil i gott sällskap med en sån där lyxfika i Grythyttan. OM jag lyckas hålla mig frisk altså.
Om inte svinet och hajfenan tar mig. Tydligen är det svinet som är farligt och hajfenan sm speedar upp reaktionen och jag förstått det hela rätt. Fast lite hajfena i blodet kanske är bra med tanke på kommande triatlonlopp. Så vida ingen kommer på att det är doping förstås...
Hvvdvrk
Datum:
2009-10-27
Tid:
19:41:28
Fick gå hem från jobbet i går. Sprängvärk. Samma som fick mig att leka strandad val hela söndan. Stööön.
Som tur var fick jag goda råd från en kollega. Rinexin. Troligen är det bihlorna som spökar och då är en avsvällande medicin rätta grejen. Rätta grejen har det varit. Jag är betydligt bättre idag. De där skumma halvgenomskinliga fiskmåsarna har slutat flaxa framför ögonen och värkenhar gått från "rätt jäkla hopplös" till "rätt jävla irriterande" vilket är helt överkomligt.
Hoppas bara att jag blir bra nog att träna till torsdag för annars går jag in i stadiet -har inte tränat på fyra dar och är på god väg att bli en hemsk häxa.
Ja ja en ännu värre häxa än vanligt då.
Fast nånting positivt har ju trots allt hänt. Jag har hittat stövlar! Det kan ju låta trivialt men saken är den att jag har letat efter snygga svarta stövlar. Inte för pretto, inte för grova utan precis lagom. Nätta nog för kjol men ändå med lite tuff touch. Har inte hunnit prova dom nån längre stund än men skulle dom vara sköna också så vore det ju ett rent mirakel.
Vildsvin är jäkligt stora.
Datum:
2009-10-25
Tid:
13:07:12
Jag kom åkande till Jim i tisdags kväll. Det hade precis mörknat och jag svängde in på grusvägen som går mot granbergdal. En hjort hoppar ut på vägen men den är en bit fram så det är ingen fara. Sen kommer den tillbaka igen fortfarande tillräckligt långt bort för att jag ska hinna bromsa upp den lilla fart jag fått upp. Jäkla velpelle tänker jag och kör vidare. Lite mer uppmärksam än vanligt efter den incidenten. knappt en kilometer senare slutar skogen och det är åker på båda sidorna, jag hinner bara ana något i ena ögonvrån så plötsligt har jag hela fronten full av mörk skugga. Jag tokstampar på bromsen men då är djuret redan över på andra sidan. Tur att jag körde så långsamt.
Pulsen skenar men resten av mig har liksom inte ännu tagit in vad som hände. Den var så jäkla nära. Det kändes inte men jag tror nästan att jag touchade baken på han. Den var så grymt stor. Jag svär på att jag såg ryggen på honom över motorhuven, även om det kändes overkligt sen efteråt. Huvet var enormt, bara som en tillvassning av kroppen. Betarna skymtade i lyktljuset. Fy fan.
Lusten att springa i skogen med pannlampa har minskat betydligt.
Ja e inte död men har grym träningsvärk
Datum:
2009-10-21
Tid:
11:12:20
I går kördejag mitt livs första roddpass. Det var förvånansvärt skoj. Trodde inte mankude ariera så värst mycket på enroddmaskin. Att sitta ett helt gäng på rad och ro i takt ger en skönkänslaav samhörighet. Sen var det en halvtimmes core. Min erfarenhet avcore är att det är rätt snäll styrketräning varvat med lite balansövnigar. Här gällde annat. Stenhård magträning varvat med arm och rygg. Redan då anade jag att morgonen skulle kunna bli tuff. Men så hade jag ju kaxig som jag är, Bokat in mig på ett wattbikepass också. Bara att leta fram hornen nånstans långt bak i huvet där de slumrat länge nu. Det gick men snacka om att jagvar hungrig när jag kom hem. Somnade gott gjorde jag också. vaknade inte lika gott dock. Magen känns som lätt överkörd. Vill inte tänka på hur den känns i morron...
Wattbike- Jippi
Datum:
2009-10-14
Tid:
20:18:05
Å kul.
Å nu ska dom börja med tävlingar på dom här cyklarna också. 500meter sprint, fem i varje heat. och sen även ett gp på trettio minuter. Hur gärna skulle jag vilja vara med? Grymt gärna. Hur mycket helg jobbar jag den dan, grymt mycket. HUr sugen är nån av kollegorna på att byta helg? Grymt lite. STÖN!
